sminasfina

För många år sedan fick jag frågan, har du facebook?
Nej det har jag inte och jag har ingen aning om vad det hela är?

Nu några år senare har jag Facebook och vet ganska så väl vad det är. Nu har jag varit hemma under några dagar och varit sjuk, då har facebook kännts som en kontakt med yttrevärlden. Jag tycker om Facebook, men inte kanske i alla samanhang.

Jag tycker att det är roligt att dela med mig av saker till personer som känner mig, sådant som jag skulle kunna säga till vem som hellst ute i det verkliga livet. Men så ser ju inte alla på Facebook. Endel tycks tro att bara för att man har inlogg ttill sitt konto och valt sina "vänner" så är det en sluten krets man talar till. Så är det naturligtvis inte. Vännen man har på sin lista kanske har en bekant i sin umgängeskrets som hänger över axeln på den när den är inloggad och ser allt som du sen tror är så privat. Vips så vet personer som du själv inte tycker att har med saken att göra precis allt som du tror att du skriver i hemlighet.

För en tid sen såg jag på filmen Social Network som handlar om grundaren till Facebook och om hur det växte till en stor inkomstbringande källa, där man kanske skördade vänskap för framgångens skull. Sen är det ju så klart en film och kanske har sanningen modifierats en aning för att dramatisera det hela, det vet ju inte jag.

Många gånger har jag själv genom Facebook fått reda på saker som jag själv inte vill veta, eller kanske känner att det där var mer än vad jag ville veta. Har också varit med om att människor skriver sina sista rader i livet och förmedlar det genom Facebook, kanske inte klart och tydligt ett farväl men efteråt har alla insett hur det var fatt. Det har kanske varit svårt att hantera då man har kännt sig ytterst delaktig i det hela och frågat sig själv varför kunde jag inte ha stoppat detta. Varför har en person behov av att delge sina planer om självmord via Facebook? Är det för att förklara för alla runt sig eller är det av anndra orsaker? Jag vet inte och jag klandrar ingen för det heller. Vad jag menar är att detta med sociala medier är otroligt allvarligt och ytterst verkligt i livet för en del av oss, hos andra mycket mindre betydelsefullt

Ser också hur olika vi Facebook användare brukar sina konton. Så som jag har det  kanske  till ett kompliment i det vardagliga livet som en del av sig själv. Ändå med viss modifikation i från min sida för allt i mitt liv är inte offentlighandling. Andar loggar in lite då och då och kanske spelar ett spel och sen är det inget mer med den saken.

Hur det nu ärn må vara så funderar jag ofta på en sak. Det jag läser av en underfundig text kommer till mig utifrån min personliga egna tolkning och min egen referensram. Andra kanske uppfattar det hela på annat vis. Precis så som det är ute i det verkliga livet. Men i en text ser man aldrig ansiktsutryck eller kroppspråk som vi i det verkliga livet läser precis lika mycket som  vi tolkar in anndra saker. Min statusuppdatering för dagen: Mår inte så bra, funderar lite på Lördagens händelser.
Hur många tolkar detta som om jag varit på fest och kanske är aningen bakis? Det kan ju vara så att jag är sjuk och kanse något hände under Lördagen som fick mig att fundera på något.

Jag gjorde ett expriment för att se vad som skulle hända. Jag ändrade i från sambo till singel, vips var min logg rappad av välmenade tröstande ord, och några som inte trodde mig heller. Så frågan är hur fort sprids ett rykte på Facebook? Ingen av de som kommenterade menade så klart illa, alla var ju omtänksamma om mig och ville mig väl, så jag menar inte att dom gjorde fel. Det var bara intressant att se hur snabbt det hela spred sig runt om i hela Sverige inom loppet av några minuter bara.

Så mitt goda råd till er alla där ute läs alla information mycket kritiskt oavsett vad det handlar om.