sminasfina

Relationer, möten och människor som skapar kontakter på allaehanda olika sätt, detta intresserar mig. Hur går det till? Hur gör man i en bra kommunikation/eller mindra bra kommunikation? Vad är det som gör att man kan träffa en person man aldrig har sett skymten av i hela sitt liv och ändå känna att man har så otroligt mycket gemenasmt och är precis på samma våglängd?

Efter att ha studerat fenomenet en liten aning så ser jag att forskarna talar mycket om igenkänning. Det återkommer i många saker kring oss människor. Det vi känner igen är trygghet, oavsett om det vi känner igen är bra eller dåliga saker. Att leva ett liv på den mörka sidan är trots allt bekant och skapar en igenkänning, det är mönstret som är bekant och i det vi känner igen där vill vi vara.

Kan ju för en del låta otroligt mycket enklare att bara säga att det där"dåliga" du håller på med ska du sluta med, lägg av med dumheterna, du vet ju att det inte är bra för dig. Ja visst är det så men få tänker på alla de mekanismer som drar i gång inombords vid ett sånt sätt att se på saken. Ett befäst beteende är inget man bara slutar med, det är en lång process som kräver otroligt mycket av en människa. Och framförallt först och främst den egna viljan att förändra.

Många tror att uppmuntrande ord som "ja men det där kan du, du är duktig", enbart är possetiva ord. Men tänk om personen som får höra det verkligen inte tror att den kan utan bara känner press. Då blir det ingen uppmuntran alls trots att den som säger det tror sig suporta och ge en vinkling av något bra. Har tagit upp det förut men det tåls att skriva en gång till. Ordspråket som varenda liten unge ständigt får höra är" Du ska bemöta andra som du vill att andra ska bemöta dig". Jaha och hur är det då? Alla har så klart sin egen uppfattning om den saken. Och framförallt hur ska jag kunna veta hur andra vill bli bemötta? Min igenkänning och norm för ett bemötande av mig stämmer troligen inte alls överens med någon annans. Vad jag tolererar och vilken syn jag har på saken är bara min egen. Tänk om jag då bemöter andra så som jag tycker att är helt okej och motagaren inte alls är på samma planet, vem av oss har då felat?

Har funnit en sida om en svenskby i USA. Där har en dam nu skrivit till mig och vill gärna bli min vän på FB. När man ser och läser på deras sida så är dom nog mer traditionslystna än många anndra Svenskar är. Dom vill bevara sina rötter och det dom i generationer har som igenkänning. Ett väldigt häftigt midsommarfirande, och andra traditionella dagar som uppmärksammas. Det är så intressant att se dom i deras amerikansksvenska vardag. Och för mig är det inte alls underligt att människor vill bygga en moské. Vi svenskar gjorde ju likadnat under våran bosättning i USA och Canada.

Att studera människors beteende är intressant. Önskar så att jag kunde vara expert på området, tyvärr så faller jag i groparna och i bland så är det slut på energin så att det liksom bara inte går att tänka eller fundera på saken.

Nu ska det spelas lite bandit på radion och de mera djupare tankarna får vila en stund.

"Tar man aldrig skit för något så ger man andra desto mer" / D. Eberhard