sminasfina

Så jävla många besvikelser i livet, så jävla många svårigheter dagligen. Är inte så lätt att helatiden ta det hela med ett glatt leende. Men att vara förbannad är ju också en kännsla, något som kan få oss att drivas framåt och förändra saker.

I bland vissnar även Smina en liten aning och så måste det få vara. Men i bland är det jobbigt att känna så mycket, att altid ha skallen på skaft och insupa varenda liten kännsla som sitter i kroppen. Jag är den typen av människa. Borde ha ringt sonens fröken också, ställer mig aning frågande till undervisningen som pågår för stunden.

Han går i tredjeklass och dom har nu påbörjat en studie i andravärldskriget. Att informera barnen om historiska händelser är helt okej, men när han kommer hem och talar om att han sett bilder på likbussar, och ihjälskjutna judar avmagrade som skelett kastade i en massgrav så vet jag väl inte om jag är med på samma våglängd. Han berättar om hur dom dumma människorna högg armar och ben av männsikor med spadar, hur sen deras skor återanvändes till en ny fånge. Han har sett bilder på både det ena och det anndra och i går så grät han för det var så kusligt.

Ja men VA FAN.......är detta relevant undervisning för barn i tredjeklass? Vad fan har det blivit med allt och alla?

Nu ska jag käka lite, kanske blir jag på bättre mode då. Hej på en stund.