Trevliga ting.




Fixade frillan i dag. Det känndes så bra och alla dom väldigt många gråa stråna är nu ett minne blott, för en stund i alla fall. Min favorit frisörska Åsa vet precis hur jag menar och utifrån det klipper hon till, jag blir alltid kanon nöjd. Har iof aldrig haft så där stora skälvan inför ett frisörbesök heller, håret växer ju ut så ingen skada är någonsin skedd när det gäller hår. Sen om man är nöjd med det hela för stunden eller inte det är en annan femma det.

Vad har Smina för mode på emotionen i dag då tro? Vet faktiskt inte, känner mig aningen likgilltig och väldigt intetsägande. Ofta så är det debatter och saker jag är delaktig i på olika mötesplatser, både irl och här på webben. Det gör mig smärtsamt ont att se galenskapen, har alltid ett behov av att vinkla och ge en syn på det jag tycker är så galet i från min sida och perspektiv. I bland så vill jag vara en person med en väldigt snäv världsbild, en sån där som muttrar i sin ensamhet och svär över regeringen som inte fattar hur den enskillda lilla människan har det. Jag vill vara en inskränkt figur som saknar förmågan att se det hela lite större . Det absolut optimala måste ju vara att skylla eländet på någon anna för att friskriva sig själv allt ansvar och delaktighet i ett dilemma. TOPPEN!

Men så kan jag inte se på saker och ting, har väldigt svårt att finna mig i galenskap som på ett eller anat vis artar sig i mentaliteten, det där får någon anan göra något åt jag skiter i det. Energin rinner i från mig som sand i ett timglas, det lämna flödet tar så sakterligen slut och orken tar slut, jag blir ju fysiskt och psykiskt ur balans. Detta är ett av mina stora mål i livet att få balans kännslolivet. Samtidigt så ser jag en person som mig själv som en resurs, en input av nytänkande och kanske någon som kan öppna ögon och ge en vinkling av ett dilemma som ingen hade tänkt på. Men ofta så missförstås sådana som mig. Vi ses som ett hot, någon som vill forcera, någon som tror sig alltid veta bäst. Jag har inte dom avsikterna, men jag har ett stort engagemang i mycket och det får man betala ett pris för.

Nå väl, jag ska nu glädja mig åt den nya fina frisyre och sen packa mig i väg på lite jobb.

\m/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0