Shit vilken överaskning !!



Fick ett SMS i går i från min kära dotter. "Tänkte att jag skulle laga mat till er i kväll. Går det bra om jag bjuder moster med familj också".

En sådan sak är väldigt svårt att neka till så klart. Man vill uppmuntra alla bra saker så självklart är denna iden en kanon grej. Körde till affären där hon själv handlade alla varor och ingidienserna, så klart fick den arma modern betala det hela, men vad gör väl det i ett sådant läge som detta?

Under tillredningen av måltiden så tog hon genast rollen som the Chef. För oss övriga var det bara att inse vem som hade vilken plats i köket. Vi suportade med kastruller och doningar, resten skötte hon själv. Ett medfött ledarskapämne tycker jag mig kunna skönja i den här damen. Planering och struktur under hela tillagningen och resultatet av det hela blev perfekt!

Hon mörade köttet med hjälp av kiwi, stekte det hela efter konstens alla regler och kryddade och smakade av till yttersta perfektion. Till köttet blev det mos med dill i, efterätten bestog av vaniljglass och kolasås. Och sist men inte minst hackades det en tjusig sallad också som gjorde varmrätten till en fint komponerad måltid.

Dukningen sköttes också av The Chef, ljus, servetter och taldrikarna måttades in precis så som dom ska vara. Och precis när det hela beräknades vara klart så var det det också. Gästerna kunde slå sig ner till dukat bord och mumsa i sig av maten. Det här är lyx !

För mig är det så enormt fint, det betyder så mycket för oss att hennes fina vilja och engagemang att bjuda familjen på en trevlig kväll, och trevligt blev det. Så många goda skratt och kännslan av samhörighet var på topp. Att känna sig speciellt utvald som gäst för att bli bjuden på den här fina måltiden berör mig otroligt starkt, rörd nästan till tårar. Vi har ju kämpat så länge så länge.

En dela av oss blev förmånstagare till et liv i stilla lunk, kanske en del vägbulor under tidens gång. Andra av oss blev dom som skulle flytta berg, vi som skulle tämja den vilda flocken av mustanger, vi som skulle strida och kämpa varje dag. Vi är dom som möter våra innersta kännslor och får lära oss umgås nära med de mörkaste träskmonstren, det är vi som kan se livet på ett sätt som inte andra kan eller har förmågan att göra. Det är en av fördelarna med att vara en kämpande individ.

Nu blir det kaffe. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0