sminasfina

Dagar som gått och nätter som flytt. Likt finkornig sand rinner det i väg. Jag har försakat så mycket, saker som varit så betydelsefulla har du tagit i från mig. Jag blir så arg på mig själv att din makt gör mig så nedbruten, skottskadad, söndermosad, trasig..........VARFÖR?

Vad är det du vill mig? Varför unnar du inte mig att leva ett liv i fred och bara vara. Du i ditt sjuka sinne klarar inte det, du klarar inte av att se mig vara glad och leva det du tycker ett mycket bättre liv än du själv. Jag lyckades men du står kvar och tuggar och spyr din galla över det som inte passar dig. Du kontrollerar och manipulerar din omvärld. Mig rådde du aldrig över men nu har jag fått sota för det under en lång tid, du bestämde dig en gång att plåga sönder mig, varför?

Jag får aldrig svar på den frågan, ingen får ett vettigt svar på den frågan för det finns ingen svar mer än att ditt sjuka sinne gjort dig maktgalen och förvridit din verklighetsuppfattning. Dina utsagor och konspererande teorier är absurda. Är det ingen som kan genomskåda det hela och ifrågasätta vad det är du säger? Om jag hade varit precis en sådan person du beskriver mig som hade jag inte varit där jag är i dag. Hade det du säger om mig stämt hade det för länge sedan uppdagats. Det värsta är att det är inte mig du gör mäst illa, men det har inte din förmåga och begrepp förstånd nog att inse och förstå.

Många efter mig har fallit offer för din sjuka framfart. Du säger dig själv vara den som alltid ställer upp och finns till hands, ja men vart fan är du då? Fatta obekväma beslut ingår, men vart är du då? Du leker och larvar på en nivå som är obegriplig för vuxna människor. Glöm inte att de runt dig växer upp och börjar se med egna ögon.

Jag kan svara på alla dina frågor, men möt mig då och ställ dom till mig. Men det gör du inte, då är du feg och hittar på nya lögner, är du rädd för att dina myter skall slås hål på? Är du rädd för att en gång få stå till svars för det du har ställt till med? Eller är det bara så sjukt att det du säger är det du tror på själv, då är det riktigt illa ställt.

Att känna obehaget om vad som sägs om mig känns i bland mer, anndra dagar lite mindre. Vart planterar du dina frön och vem talar du med? Jag vet inte det, det jag vet är att du smider dina planer hemma i din kammare och har alltid en baktanke om det hela. Du vill se mig död, det har du talat om för mig.

Många har sett det hela som en konflikt, jag har aldrig kännt att det ordvalet har passat. Jag har ingen konflikt, jag är utsatt för ett maktspel. Konflikt är när man är oense om en sak och då båda hävdar sin rätt. Det här handlar om makt över mig och då kan man fråga sig efter hur lång tid och vilka handlingar som ska göras för att det ska övergå till kriminella handlingar? Jag ser det hela så klart och tydligt, jag är styrd precis som de runt mig. Är inte det nog så illa och straffbart? Att sprida lögner och förtal är kriminellt. Kanske måste det gå den juridiska vägen för att få ett slut, kanske är det nu dax att dra i nya växlar, kanske är det så..........

Måste orka vidare, jag måste............