sminasfina

MÖTE
MÖTE
MÖTE
MÖTE.............ett litet möte........ett större MÖTE.


Man kan lessna ur för mindre saker måste jag säga. Att ständigt vara upptagen i möten med människor som i sin tur inte förstå vad det hela handla om. Förvånas, förbluffas över saker som är fullständigt naturliga i situationen mötet handlar om, ändå ska det misstänkligöras, frågas och bara ödslas tid på saker som har varit uppenbara och självklara för mig de senaste 13 åren. Nu har kanske poletten trillat på sin plats, under det senaste mötet dryftades saker som fick mig att förvånas till det bättre hållet. Det måste ju ha varit nästan övermäktigt för er i den här situationen, det är inte lätt att i frustration orka, oj ja det är en lång tid i kris, ni har gett allt....är fragment av meningar som uttalades.

Ett tvärtt omkasdande i från att säga, ja men det har är ju bara din sanning, jag kan ju inte veta eftersom det bara är du som säger så här, det är märkligt att jag har hört helt anndra saker i från det anndra hållet.....osv. Nu plötsligt uttalas det jag äntligen har stridit för att få höra. Vi är bekräftade i det vi så hårt slitit för. Men det tog allt för många år, aldeles för lån tid. Så många tårar som kunde ha sparats, så många nätter som vi kunde ha fått sova. Så många saker i livet som kunde ha undvikits. Så mycket tid som spillts bort på fullkommligt onödiga händelser, bara någon hade lyssnat. Bara någon hade vågat, bara någon kunde ha ifrångått sitt normtänkande och förutbestämda meningar om vad de sig trott det sett och sakt sig förstå.

Men jag kan inte och ska inte vara bitter. Jag måste se det vi ändå har vunnit på det här. Varje dag knyter vi band som aldrig kommer kunna brista. Varje dag uppskattas små ting som ingen anan kanske kan förstå att man känner en enorm glädje för. Vi är sanna människor som sett livet i från sidor som ni aldrig kommer att snudda vid, detta gör oss ännu mera unika. Detta gör oss till människor som inte dömer, inte ser saker svart eller vitt,vi har en förståelse för händelser i livet som är ganska unika. Det har vi upptäckt många gånger under resans gång.

Grunden till det hela är att vi aldrig har tvivlat, vi har aldrig någonsin låtit oss styras av saker vi inte själva trott på. Vi har bevarat det människovärde vi har rätt att känna. Vi har burit våra huvuden högt. Vi har vägrat låta någon ta det i från oss. Och kanske är det nu så att det är pay back time nu. Det kanske är dax för de ursäkter vi förväntar oss?

Den dagen för så länge sen när jag bad dom om hjälp ingick jag ett förbund med satan, så har det kännts ända tills nu. Nu är det vi som styr nu är det dom som vackert får stå med mössan i handen. Jag kommer ALDRIG kunna se ett försvarbart ursäktande för deras handlande. Jag ska nu lära dom hur man gör. Nu är det dax att dom  börja jobba lite, nu är det i deras ögon det ska lysa av förtvivlan, nu är det deras puls som ska höjas, det är deras frustration som ska lockas fram. Vedergällning? Nej inte alls, bara en tjänst för att dom aldrig mer ska göra en enda individ och familj lika illa igen.

Jag står säkert på min scen. Jag har talets förmåga, jag har ordets makt, jag har kunskapen som jag inhämtat under resans gång. Kunskaper ingen kan ta i från mig eller änns ifrågasätta.

Jag ska nu mangla men inte skövla. Jag ska gör det snyggt och med musik. Ingen kommer någonsin att glömma mig och det jag har att säga.

Smina keep on rocking.